Magazine HumbleBee

I de fildelningsmål som varit, har ofta (alltid?) ip-adresser använts för att bevisa att en viss person har tillgängliggjort upphovsrättskyddade filer utan tillåtelse. Det finns en hel del problem med att använda ip-adresser som bevis för fildelning.

Med tanke på att vår blåa regering vill ge upphovsrättsmaffian större befogenheter än vår polis när det gäller möjlighet att begära ut ip-adresser blir det extra viktigt att påpeka hur intetsägande en ip-adress är.

Vad är då en ip-adress?

Kort sagt, en ip-adress är en dators ELLER en routers tillfälliga, unika adress. Tillfällig eftersom adressen lånas när utrustningen är påslagen. Detta innebär att det går att spåra till vilket abbonemang hos en ISP som en specifik ip-adress är utlånad till vid en specifik tid. Så långt, så väl.

Problemet börjar när man inser att adressen inte nödvändigtvis tillhör en specifik dator, utan kan även tillhöra en router. En normal hemmaanvändare har en router av två skäl, dels som brandvägg för intrångsskydd, men också för att flera i hushållet ska kunna dela på internetanslutningen.

Redan här tappar ip-adressen sin chans att vara personlig, den tillhör hela hushållet. Men det räcker inte med det.

De flesta routrar idag har även stöd för trådlöst bredband. De flesta kommer förinställda med den trådlösa delen öppen, så att alla som är inom räckvidden för routerns antenn kan ansluta sig. Vilket innebär för t.ex. en som bor i lägenhet därmed delar ut sin ip-adress till hela huset. Ibland även till hus som står nära, eller en bil ute på gatan.

Detta ger att en ip-adress kan ha flera hundra datorer bakom sig. Med än fler användare, eftersom det finns oftast fler personer än datorer i ett normalt hushåll.

Nu kan man dessutom köpa få! trådlösa routers om man ansluter sig till leverantörens nät för trådlösa hotspots. Öppna punkter som vem som helst kan ansluta sig mot, och därmed använda ens ip-adress. En sådan hotspot gör att det kan ha varit en av flera tusen möjliga personer bakom en specifik ip-adress vid ett specifikt tillfälle.

Allt detta gör att det i praktiken aldrig går att bevisa att det verkligen var en specifik individ som använde en specifik ip-adress vid en specifik tidpunkt. Enda undantaget är om individen har identifierat sig bortom tvivel. MEN, även då kan den, med nuvarande lagstiftning, illegala aktiviteten vara utförd av en annan person, från en annan dator men med samma ip-adress.